Stråket där stjärnor tindrar på trottoaren

Vår saga om detta landmärke av episka proportioner haver sin begynnelse under en kväll i april 2015 på Bergen Beat Club i Nøsteboden. Luften är kvävande smällfet av etanol, svett och spänning. I ett hörn sitter Erik Blindheim, en entreprenör fylld med mer innovativa tankar än innehållet i ett ASSA-lås som en tapper själ har försökt pressa falukorv igenom. I Blindheims sällskap finns Sverre Faaberg (17 augusti 1942 – 14 april 2026, i Bergenbornas hjärtan odödliggjord under artistnamnet Davy Dean, vilket låter som namnet på någon som ryggskjuter ihjäl dig i en saloon).

Samtalet snurrar som en centrifug kring Hollywoods självförälskade trottoar; Walk of Fame, den gata där man sedan 1958 kan trampa på garderobshomosexuella scientologkändisars namn som inristats i mullen för bragders och bravaders syften.

Plötsligt, som om någon dragit i en osynlig spak, reser sig Faaberg likt en tidig dröm om mänskligheten. Han yttrar sig med en stämma som om han utlåter en fatwa till de satansverserade otrogna:

«Det kunne vært interessant å ha noe tilsvarende i Bergen.»

Han menar det på blodigaste gravallvar. Erik, som aldrig säger nej till en utmaning, tager tag i saken direkt och denna sak är skjortkragen på Roger Iversen, ekonomen och den före detta politikern i Høyre, som sitter på en annan stock i Nøsteboden och säkert förtär en annan vätska.

«Vi skal ha vår egen Walk of Fame!» ropar Blindheim för att överrösta bakgrundsljudet innan han drämmer knytnäven i bordet så att träflisorna yr likt flingorna i en snöstorm.

Iversens ögon lyser upp som en fyr i skymningsdimma. "Kommer Bergen att få sin egen Walk of Fame?" ställer sig stämningen frågandes och snart avlossas svaret som projektilen från en kanon från Eriks alltid brutalärliga politikerkäft:

«Det fikser jeg.»

Inte "låt mig tänka på det." Inget "jag ska konsultera min fru, mitt arbete och min terapeut." Han skall fixa det rakt av. Som sin egen Fixar-Frasse till Blindheims Krösus Sork.

Och det gör han. Den jäveln gör det. Beslutet fattas på nolltid och sex månader senare, när höstlöven har börjat falla som mjäll från hårbottnen, läggs de två första Walk of Fame‑stenarna i trottoaren på Nøstegaten, utanför nummer 41. Adressen? Jo, det som en gång var den gamla bordellen Vestindien. Ja, du läste rätt. Iversen fixade så att stadsborna hedrar sina celebriteter utanför det som en gång var ett horhus. Det är som att sätta en guldklocka på en nudist; det sticker ut, det är poetiskt och även lite roligt.

Idag pryds promenadstråket av bl.a. Trude Drevland, Helge Jordal, Sverre Faaberg (ja, han kunde tydligen inte låta bli att fixa sin egen stjärna via Iversen), Trond Mohn, Oddvar Torsheim, Gunnar Staalesen, Laurie Grundt, Ole Torp, de där jävlarna som undrade vad räven säger och, för fan, till och med andra, infödda ärkenorrmän från Bergen som Sir Paul McCartney och bossen Bruce Springsteen har hunnit kamma hem varsin stjärna. För att... ja, varför egentligen? För att de är berömdheter? För att Iversen fixade det i samma sväng? För att turistbyrån behövde något att skylta med? Inte fan vet jag.

Hursomhelst! Syftet med Walk of Fame har du vid detta lag kunna räkna ut med arslet vid detta laget: att hedra de individer som har gjort Bergen till något utöver det vanliga. Samtidigt vill projektet skämma ut Hollywood genom att visa att Bergen kan göra samma sak, fast med mer hanseatisk charm, ännu mer regn och inga paparazzier.

Från och med 2025 finns en Walk of Fame‑kommitté som består av max sex medlemmar. En ordförande leder mötet och har dubbelröst om det blir lika för att undvika att kommunen styr som en bondbyråkratisk kollega.

Kommittén väljs för två år i taget, med möjlighet till omval i upp till sex år (alltså tre perioder, om de inte blir utbrända av allt pappersarbete). De tar emot förslag på nya medlemmar men valet görs av kommittén själv.

Kriterierna för hur man får en stjärna äro följande:

Stjärnor (och diplom) delas endast ut till levande personer som har, eller har haft, sin huvudsakliga verksamhet i Bergen och som på något sätt har bidragit positivt till staden inom följande områden: politik (för de som styr och ställer över hur Bergens kapital ska avgöra människoöden), konst och kultur (för de som får Bergen att sjunga, måla, dansa och skratta), idrott (för de som får Bergenborna att känna lokalpatriotism för att någon rör på kroppen inför åskådare), näringsliv och entreprenörskap (för de som stimulerar och fördärvar ekonomin, oftast med mer skratt än en revisor), frivilligarbete och föreningsliv (för de hövliga själar som ger mer än de tar och som gör det utan att ställa till scen), samt offentlig förvaltning (för de som håller igång Bergen, även om det ibland kan kännas som att rida en havslädersköldpadda genom kvicksand).

Ambassadörsdiplom kan tilldelas kandidater utanför Bergen och Norge som har bidragit väsentligt till positiva förhållanden eller åtgärder i Bergen.

OBS: Inte en enda stjärna eller diplom tilldelas avlidna personer. Kommittén kan inte ge en sten åt någon som inte kan ta emot den med ett fast handslag och ett «takk». Detta förklarar dock inte hur Edvard Grieg och hans hustru Nina har fått en stjärna på detta stråk.

Nomineringsperioden sker från 1 januari till 4 mars varje år. Fyll i formuläret på denna webbsida (eller skriv ett handskrivet brev om du är nostalgisk). Walk of Fame‑kommittén samlar in alla förslag och väljer 1 till 3 kandidater baserat på ovanstående kriterier. Stjärnor och diplom delas ut i maj eller september under en ceremoni som anordnas av Stiftelsen Bergen Vel.

Om du, kära läsare, tycker att Gaahl förtjänar en plats bland Bergens stjärnor, om du vill att hans närvaro skall lysa upp Nøstegaten som neonreklam i en gränd i Hongkong så finns det bara en sak att göra: skicka in honom som kandidat till kommittén.

Eller bättre: skicka in mitt namn till kommittén. Föt har icke jag satt Bergen på din världskarta, du dödlige? Har icke jag upplyst dig om denna stad mellan de sju bergen? Har icke jag övertalat dig, käre läsare, att Bergen är universums mittpunkt? Jo då. Det tror jag. Det kan du ge dig fan på! Ty jag är gigantisk! Jag är ett vackert djur! Jag är en världsförintare! Jag är Jonathan jävla Sand! Jag är ovärderlig och oundviklig! För alla som ska färdas genom denna värld kommer jag att vara det de måste ta sig igenom! Det här spelet är över när Jonathan säger att det är över och ingen annan! Det är Jonathan som härskar här och Jonathan har erövrat dig! Jag har erövrat ditt sinne, kära läsare!